Bohusläns Föreningsarkiv

2020-01-30 En berättelse om kravallerna i Vinbräcka

Publicerat

Den moderna stenindustrin växte fram under mitten av 1800-talet, främst i Blekinge, Halland och Bohuslän.

Gruppbild på stenhuggare i stenbrott. Med på bilden finns även en kran.
Hjälmedals Stenbrott

Anledningen till att den kom att växa fram just här är den rikliga tillgången av granit och möjligheten till sjötransport. I samband med stenbrotten växte det fram små samhällen.

Stenhuggarna kom att organisera sig i fackföreningar ganska sent. I Bohuslän startade den första fackföreningen i Hunnebostrand 1896. Samma år bildades även Stens Avd 16 i Hjälmedal.

Stenhuggarna sågs ofta som ganska radikala. Bland de anslutna kunde man finna såväl kommunister, syndikalister, anarkister som socialister.

Gruppbild på stenhuggare.
Hjälmedal 1905.

Även om spriten ofta flödade då de långväga båtarna lade till var nykterhetsrörelsen stor bland stenhuggarna och inte sällan fanns det en Verdandi eller Godtemplarloge i de små stenhuggarsamhällena.

Dock växte fackföreningsrörelsen fram som en stark kontrast till den bohuslänska schartauanismen. I stället för att gå till kyrkan byggdes Folkets Hus i vilket stenhuggarna samlades för musik, dans och kortspel.

På Bohusläns föreningsarkiv finns ett 40-tal stenhuggerifackföreningar bevarade.

Runt sekelskiftet 1900 var efterfrågan stor på arbetskraft runtom i de bohuslänska stenhuggerisamhällena. I samband med detta kom många stenhuggare från Blekinge.

En av dessa var John Nilsson som 1905 lockades till Hjälmedal för att arbeta för Skandinaviska Bolaget.

I arkivet finns hans berättelse bevarad. Denna berättelse som också till viss del finns tryckt i boken Stenhuggarminnen (1973).

Gruppbild på stenhuggare. J. Nilsson är markerad med ett X på fotot. På bilden finns även en vagn som går på räls.
Hjälmedals stenbrott 1905. J. Nilsson markerad med ett X.

Bland annat har John Nilsson efterlämnat följande ögonvittnesskildring från det stora kravallen i Vinbräcka 1908.

Vinbräckakravallen 1908

Våren 1908 bröt det ut en strejk inom transportarbetarfacket vilket kom att leda till öppen konflikt i hamnarna. Arbetsgivarna tog in arbetsvilliga från England vilka placerades på utklassade båtar, sk Lumplenabåtar

Den 4 juli 1908 kom ångaren Flora av Göteborg till Vinbräcka för att lasta sten. Den var blockerad och hade den mindre Lumplenabåten Rex på släp i vilken strejkbrytarna bodde.

Ett hundratal stenhuggare samlades för att beskåda lastningen fast beslutna om att inte hjälpa strejkbrytarna.

Sonen till en av stenhuggarna kastade kokta potatisar mot ”lumplenapoliserna” varav en svarade med att slå en lång kofot i relingen, så nära att det sånär träffade John Nilsson i huvudet.

Nu blev det fart på stenhuggarna som började kasta sten på polisen. Polischefen kom i land i en roddbåt och försvann en timme för att, som Nilsson tror, ringa ett samtal innan han roddes ut till båten igen.

Under dagen samlades ca 400 stenhuggare som satt och höll vakt hela natten så inte strejkbrytarna skulle komma i land och börja arbeta.

På morgonen fick de dock syn på ett av flottans fartyg ute på Brofjorden. Det var kanonbåten Skäggald med uppdrag att skydda strejkbrytarna.

Bild på HMS Skäggald. Kanonbåt i svenska flottan.
HMS Skäggald. Kanonbåt i svenska flottan. Fotograf: Hallgren, Hugo / Bohusläns museum.

Strejkbrytarna, och den medföljande lumplenapolisen, tog sig in mot land. Samtidigt anlände kronolänsman Hyllengren vilken motvilligt blivit ditkommenderad för att hålla ordning.

Plötsligt kastade en demonstrant en sten mot chefen för lumplenapolisen. Han missade och stenen träffade i stället den gamle kronolänsman så att blodvite uppstod.

Poliserna började då skjuta mot folkhopen. Utan ett ord började alla kasta stenskravel mot polis och strejkbrytare vilka drog sig tillbaka mot båten.

Plötsligt small tre kanonskott från Skäggald

Stenkastningen mot poliserna fortsatte.

Då började flottisterna skjuta skarpt med sina karbiner. Kulorna ven över demonstranternas huvuden och studsade i bergsväggen bakom.

Med ens slutade stenkastningen och demonstranterna drog sig undan från platsen. I samma sekund upphörde också beskjutningen.

Strejkbrytarna kom tillbaka i land och slutförde lastningen. När de lossade båten och försvann ut i Brofjorden gjorde Skäggald dem sällskap.

Allt blev lugnt och tyst och kravallerna var över för denna gång.

Meningarna går dock isär om detta verkligen var vad som hände den där dagen 1908. Många röster talar för att det skulle vara lösa skott som avlossades. Vi har här valt att återberätta John Nilssons historia så som den finns berättad i arkivet.

Sånger som sjöngs i samband med strejkerna.

Texter till Lump-Lenavisan och på Åbyfjordens strand.
Sånger som sjöngs i samband med strejkerna.