Rusdrycksförbud och folkbildning
NYKTERHETSRÖRELSENS OLIKA INRIKTNINGAR
BARN- OCH UNGDOMSLOGER
FOLKBILDNING OCH KULTUR
ALKOHOLPOLITIK
RITUALER OCH REGALIER
FANOR & STANDAR
NYKTERHETSRÖRELSENS SYMBOL
NYKTERHETSRÖRELSEN I UDDEVALLA
Landets nykterhetsorganisationer organiserade tillsammans omkring sex procent av befolkningen 1910. Nykterhetsrörelsen blev en folkrörelse som skulle fostra sina medlemmar till att bli goda samhällsmedborgare. Genom studiecirklar och kurser fick de en demokratisk skolning vilket gav kunskap och förmåga att handskas med och att fatta politiska beslut såväl på nationell som kommunal nivå.
Det huvudsakliga arbetet gick dock ut på att helt förbjuda s k rusdrycker då dessa ansågs splittra familjer och inte minst var de ett hinder i den demokratiska samhällsutvecklingen.
Här följer en presentation av de största nykterhetsorganisationerna, dess historia, dess kamp mot rusdryckerna och om den betydelse de haft för vårt demokratiska samhälle.
NYKTERHETSRÖRELSENS OLIKA INRIKTNINGAR
IOGT, International Order of Good Templars, bildades i USA 1851 och spred sig snabbt runt om i världen. 1876 splittrades orden i två olika grenar då åsikterna gick isär rörande frågor kring kristendomens roll inom rörelsen samt huruvida färgade skulle få äga inträde.
De båda grenarna uppkallades efter dess respektive ledare. Den religiöst konservativa amerikanska Hickmanska ordensgrenen vägrade färgade inträde medan den engelska Malinska ordensgrenen ansåg att religionens roll skulle tonas ner och förklarade alla likaberättigande till medlemskap, oavsett hudfärg. Under de följande åren kom religiösa frågor att splittra rörelsen i flera olika nykterhetsorganisationer.
J.J Hickman, ledare för de amerikanska Hickmaniterna
och Joseph Malins, ledare för de engelska Maliniterna.
Orden spred sig till Europa och kom snart också till Sverige. Den första godtemplarlogen bildades i Göteborg 1879 av baptistpredikanten Olof Bergström som inspirerats under en resa till England. Den nybildade rörelsen krävde helnykterhet av sina medlemmar och arbetade utifrån särskilda ritualer och gradsystem. Den var religiöst präglad och medlemmarna var tvungen att garantera sin tro på Gud. I folkmun kom organisationen att heta Godtemplarorden och dess medlemmar kallades Godtemplare.
Olof Bergström
1887 enades Godtemplarrörelsen både internationellt och nationellt, men i Sverige fanns mycket av spänningarna kvar. Den religiösa frågan diskuterades fortfarande och det skulle dröja fram till 1908 innan organisationen blivit helt religiöst neutral.
De första åren växte rörelsen snabbt och etablerade sig i det svenska samhället. 1885 hade man 65 000 medlemmar.
Även om rörelsen var politiskt obunden så var medlemmarna ofta politiskt aktiva vid sidan av nykterhetsföreningen och allt fler blev medvetna om att man utan politiskt arbete, och då framför allt utan allmän och lika rösträtt, inte skulle lyckas genomföra några stora reformer inom nykterhetslagstiftningen.
Nationalgodtemplarorden (NGTO) bildades 1888 då anhängare till den Hickmanska grenen valde att bryta sig ur rörelsen som en reaktion mot de malinitiska tankarna om rörelsen så som religiöst neutral.
Den nya organisationen kom att växa fram jämsides med IOGT och präglades framför allt av sin starkt konservativt kristna linje.
1904 reformerades rörelsen genom att logeritualerna förenklades och att en del grader avskaffades. Den största förändringen bestod dock i att nya inträdande inte längre behövde avlägga löfte om livslång nykterhet utan i stället gällde löftet endast så länge medlemskapet varade. Sammanlagt valde ungefär 15000 medlemmar och 200 loger att lämna IOGT för att ansluta sig till NGTO.
Templarorden (TO), bildades 1883 i USA och var liksom NGTO en utbrytning ur IOGT. Skapare var den svenske utvandraren Adolph Peterson. Hans nya orden var i mycket en efterbildning av Godtemplarorden. Dock fanns det saker som skilde dem båda åt. Den nya orden skulle inte ha hemlighetslöften, regalier eller så många ceremonier som IOGT. Nykterhetsarbetet skulle dessutom förenas med livförsäkrings- och sjukhjälpsverksamhet. Den första Svenska Templarorden bildades i Göteborg 1884. År 1918 beslutade orden att även aktivt ta del i arbetet för fred och folkuppfostran.
1922 gick de två rörelserna samman under namnet Nationaltemplarorden (NTO) och hade då som sitt motto Nykterhet, fred och folkuppfostran.
1970 slogs Nationaltemplarorden samman med IOGT under namnet IOGT-NTO. I samband med detta avskaffades ordenssystemet och ritualarbetet samtidigt som begreppet loge kom att ersättas med lokalförening.
Charter tillhörande Logen 80 Kämpen Framåt, Uddevalla
Nykterhetsföreningen Verdandi (NOV) bildades 1896 som en proteströrelse gentemot samhällets missförhållanden och sociala orättvisor. Man vände sig emot IOGT-rörelsens religiösa ritualer och dess krav på en tro på en personlig gud. Medlemmarna protesterade mot den traditionella samhällssynen där den enskilde ställdes ensam ansvarig för sitt missbruk. I stället betonades sociala åtgärder för att förebygga missbruk och förbättra människors levnadsvillkor. Detta kunde endast ske genom bättre bostäder, utbildning, arbete och en anständig lön, 8 timmars arbetsdag, politiskt inflytande genom införandet av allmän rösträtt osv.
Verdandi var en del av arbetarrörelsen och verkade helt utan religiös koppling. Organisationen var politiskt obunden och därför öppen för många politiskt radikala.
En viktig uppgift blev följaktligen att medverka till arbetarklassens fackliga och politiska organisering och många verdandister var också med och grundade Folket Hus-föreningar, ABF-avdelningar, fackklubbar och partiföreningar.
1973 beslutades att Verdandi inte enbart skulle verka för helnykterhet utan att det också skulle vara öppet för alla som vill stödja organisationens arbete och mål, dvs att utifrån rådande samhällsförhållanden på effektivaste sätt arbeta för att undanröja alkoholens skadliga verkningar, för ett jämlikt och rättvist samhälle.
Blåbandsrörelsen bildades under 1880-talet. Den har sitt ursprung i Amerika och stod liksom NTO på kristen grund. Idén grundades av krögaren Francis Murphy, som i fängelse, efter olaglig spritförsäljning, omvändes till kristen och därefter blev nykterist och folktalare. Symbolen med det blå bandet hämtades ur bibeln och var ett samlingstecken för alla som avlade nykterhetslöftet.
Oskar Eklund
I Sverige startade rörelsen 1883 då Oskar Eklund startade tidningen Blå Bandet. Tidningen övertogs av Sveriges Blåbandsförbund 1887 och har sedan dess utgivits regelbundet. Den svenska Blåbandsrörelsen var till en början en alliansrörelse där den som önskade bli medlem undertecknade nykterhetslöftet och iklädde sig ett blått band som bevis på detta. Snart blev det tydligt att det fanns behov av en fastare organisation och 1884 bildades den första Blåbandsföreningen i Göteborg.
Rörelsen kännetecknades av dess strikta religiösa organisation där flera av medlemmarna tidigare tillhört någon annan religiös rörelse och den särskilt kommit att knytas till frikyrkorörelsen.
I dag arbetar Blå Bandet utifrån visionen om ett tryggt samhälle fritt från alkohol och andra droger där alla människor har lika värde och man anordnar bl.a. konserter, information till skolelever, kulturarrangemang, studiecirklar och mycket mer.
År 1907 bildades ungdomsförbundet, Sveriges Blåbandsungdom (SBU). SBU har sedan flera årtionden tillbaka drivit scoutverksamhet ansluten till KFUK-KFUMs Scoutförbund men idag återstår endast någon enda egen scoutkår.
1909-1971 hade Sveriges Blåbandsförbund ett eget studieförbund, vilket därefter uppgick i Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet.
Vitabandsrörelsen bildades i Amerika 1874 och är en kristen nykterhetsorganisation för kvinnor. Rörelsen har sitt ursprung i det så kallade Kvinnornas korståg där kvinnor under vintern 1873-1874 träffades i kyrkor för att be och därefter marscherade till barer och uppmanade ägarna att stänga dem. De som sympatiserade med rörelsen knöt ett vitt band runt armen.
Emilie Rathou
I Sverige bildades rörelsen 1900 av Emilie Rathou som var känd som föreläsare i nykterhets-, freds- och kvinnofrågor och som resetalare för IOGT. Hon var dessutom frisinnad socialpolitiker, publicist och pionjär inom rösträttsrörelsen. Man arbetade under devisen ”För Gud, för hem, för fosterlandet”
Vita Bandet bedrev kursverksamhet för kvinnor och gav utbildningar i teoretiska och praktiska ämnen, exempelvis till barnsköterskor och inom ämnet samhällskunskap. Man startade alkoholfria matserveringar, barnkrubbor, semesterhem för kvinnor, sommarkolonier för barn och mödrahem för nyfödda.
Organisationen agerade även politiskt och skrev förslag till motioner och skrivelser. Ofta handlade det om alkoholpolitik och kvinnors rättigheter.
Utbildning har alltid varit en viktig del i nykterhetsarbetet och man startade tidigt ett vandringsbibliotek. Under mellankrigstiden började man även engagera sig i fredsarbetet vilket än i dag är en viktig del i arbetet då rörelsen har representation i FN.
BARN- OCH UNGDOMSLOGER
Redan under 1880-talet började IOGT med verksamhet för barn i olika ungdomsloger med syfte att fostra barnen på samma sätt som i skolverksamheten. Snart följde de övriga nykterhetsorganisationerna efter och bildade s k ungdomsloger eller ungdomstempel. Ungdomarna tränades i förenings- och mötesteknik samtidigt som stor vikt också lades på folkdans, teater och idrott.
1906 bildades Sveriges Godtemplares Ungdomsförbund (SGU). För att kunna gå in i SGU krävdes medlemskap i IOGT. Detta krav togs sedan bort på förbundskongressen 1935. Förutom det vanliga ordensprogrammet så verkade förbundet för reformering av orden, motarbetade ett osunt nöjesliv, bekämpade tobaksbruket samtidigt som de även befrämjade bildningsarbetet och fredsrörelsen.
1901 bildades Ungdomsförbundet Heimdal inom Nationalgodtemplarorden (NGTO). Dess avsikt var att fostra ungdomen till goda nationalgodtemplare och dugliga samhällsmedborgare. De arbetade i stort sett på samma sätt som SGU. Ungdomarna drev också en egen studieverksamhet där tyngdpunkten låg på nutidsfrågor.
Blåbandsrörelsen hade redan på 1890-talet en barnverksamhet som gick under namnet ”Hoppets Här”. 1907 bildades Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund (SBU). Förbundet intresserade sig särskilt för barnkoloniverksamhet. 1935 drev de fyra stycken barnkolonier.
Till skillnad från de övriga rörelsernas ungdomsverksamhet så inrymmer Vita bandets ungdomsverksamhet både barn och ungdom. De utförde studiearbete av olika slag och anordnade såväl läger som kurser. I programmet ingick bla föreläsningar, gymnastik och friluftsliv. Man anordnade dessutom kurser i sjuk- och barnavård.
FOLKBILDNING OCH KULTUR
Det grundläggande arbetet inom de olika nykterhetsorganisationerna var upplysningsarbetet. Ofta bjöds kända agitatorer in för att diskutera nykterhetsfrågan. Under mötena avhandlades, förutom nykterhetsfrågan, även diskussioner och debatter kring demokrati, kultur och folkbildning. Folkbildningsarbetet avsåg att fostra medlemmarna, särskilt ungdomarna, till ansvarstagande samhällsmedborgare. Därmed blev logen en demokratisk skola där även kvinnor kunde väljas till alla ämbeten, detta långt innan kvinnor fick rösträtt i riksdagsvalen. Genom studierna fick medlemmarna förtroendeuppdrag inom den fackliga såväl som den politiska sfären och gavs därmed kunskap och förmåga att handskas med och att fatta politiska beslut såväl på nationell som lokal nivå.
Godtemplarorden har ansetts särskilt framgångsrika då det gäller folkbildningsverksamheten. 1893 började de anordna studiekurser, i början kallade studiecirklar, inom nykterhetsfrågan men också allmänbildande ämnen.
Oscar Olsson
1902 bildades första studieförbundet av seminarielektorn och riksdagsmannen Oscar Olsson som tidigare varit ledare för studiekurser i Lund. I samband med starten återgick man till att återigen använda sig av begreppet Studiecirkel.
En studiecirkel skulle bestå av en kamratkrets sammanhållen av gemensamma intressen, framförallt för boken och litteraturen. En av de viktigaste uppgifterna inom en studiecirkel blev således att upprätta ett bibliotek. Med andra ord skulle studiecirkeln både vara biblioteksförening, läsecirkel och föreläsningsförening men också en sällskapsklubb.
Även Nationaltemplarorden arbetade med fokus på folkbildning men i stället för studieförbund så inköptes godset Wendelsberg där man 1908 grundade landets första rörelsedrivna folkhögskola. Här erbjöd man såväl kvinnliga som manliga studiekurser, sommarkurser, lanthuskurser och trädgårdskurser.
Parallellt med folkbildningsarbetet bedrevs ett mångsidigt kulturarbete. På fritiden erbjöds medlemmarna diverse föreläsningar och kurser i allmänbildande ämnen och sociala och kulturella frågor. Man bedrev sång, musik, amatörteater, biovisningar mm. Dans var vanligt och gav unga män och kvinnor möjlighet att umgås på ett naturligt sätt utan alkohol. Man värnade särskilt om folkdans och folklekar samtidigt som man anordnade lustresor, utflykter och demonstrationer.
Nykterhetsloge på utflykt till Kasens Smedja, 1890-tal.
Källa: Bohusläns Museum, Digitalt museum
ALKOHOLPOLITIK
Under slutet av 1800-talet fick den svenske arbetaren ofta en del av sin lön i form av brännvin. I många fall fick familjen svälta då det inte återstod något av lönen då mannen kom hem.
Nykterhetsrörelsen har alltid arbetat utifrån ledorden UPPLYSNING och LAGSTIFTNING och man har särskilt förespråkat ett allmänt rusdrycksförbud.
Under storstrejken 1909 infördes ett tillfälligt rusdrycksförbud vilket visade sig ge goda resultat. Med denna bakgrund beslutades att genomföra en frivillig folkomröstning för att undersöka folkets ställning i förbudsfrågan. Man lyckades insamla 1 900 000 röster där endast 16 715 stycken röstade mot förslaget.
Vid 1910 års riksdag biföll andra kammaren en förbudsmotion vilken dock avslogs av första kammaren. Två år senare tillsattes en kunglig kommitté att utreda alkoholfrågan. Framför allt skulle man utarbeta bestämmelser och reformer av det gällande försäljningssystemet samt genomföra en utredning rörande allmänt rusdrycksförbud. Vid riksdagen 1917 antogs ett förslag om restriktionslagstiftning, det s k Brattsystemet (motbokssystemet)
Motbok
Källa: Uddevallabloggen.se
Motboken var ett häfte med plats för stämplar, där inköpen skrevs in för att kunna bevaka den köpta tilldelade ransonen. Den fick inte lånas ut eftersom den var strängt personlig. Från början användes motboken bara för spritdrycker för att senare användas även för vin. Till en början var ransonen för spritdrycker en eller två liter i månaden, men den ökades senare till tre liter. Tilldelningen styrdes av inkomst, kön, förmögenhet och samhällsposition. Extra tilldelning för bröllop, födelsedagar och för representation beviljades efter ansökan. Det var ytterst sällsynt att kvinnor ägde motbok. Detsamma gällde unga, ogifta män kom sällan i fråga och den som var arbetslös eller saknade inkomst kom aldrig ifråga.
År 1918 tog IOGT ställning för kvinnlig rösträtt. Tanken var att man med kvinnors rösträtt skulle få majoritet i frågan om ett alkoholförbud.
1921 införde riksdagen möjlighet att anordna rådgivande folkomröstningar för att på detta sätt öka demokratin. Den svenska nykterhetsrörelsen var starkt pådrivande i frågan om en folkomröstning vilken kom att genomföras den 27 augusti 1922.
De olika nykterhetsföreningarna, och de religiösa samfunden som inte tyckte motböckerna fungerade tillräckligt, organiserade sig tillsammans i samorganisationen Förbudsvännernas Rikskommitté medan förbudsmotståndarna i sin tur sammanslöt sig till Landsföreningen för folknykterhet utan förbud (LFUF). I valkampanjen inför omröstningen deltog inga politiska partier, denna sköttes istället av fristående organisationer.
Under valrörelsen startade en enorm propagandaapparat där det agiterades på affischer, tidningar, flygblad och broschyrer.
Förespråkarna för ett nej använde bland annat en känd affisch av Albert Engström med budskapet Kräftor kräva dessa drycker.
Till slut fick de 49 procent av befolkningen som röstade för ett totalförbud för försäljning av alkoholhaltiga drycker, där majoriteten var kvinnor, se sig besegrade av motståndarsidan.
Bohusläningen Augusti 1922.
Efter folkomröstningen beslutade riksdagen att inte förbjuda vin, sprit och öl. Det som avgjorde frågan var att det i Riksdagen saknades stöd för ett totalförbud då man från både konservativt och socialdemokratiskt håll såg den restriktiva politiken som tillräcklig i sig. Däremot kom flera drycker att förbjudas, starköl förbjöds och det blev även förbjudet att tillverka starkcider. Starkölsförbudet gav i sin tur upphov till uppkomsten av ölkaféer.
Motboken som införts under ransoneringsåren under Första världskriget levde kvar trots att andra ransoneringar från krigstiden upphört. Brattsystemet upphörde helt 1955.
Under de följande åren ändrade Nykterhetsrörelsen strategi och istället för förbudskamp kom man i stället satsa mera på upplysnings- och informationsarbete.
RITUALER OCH REGALIER
Till en början var logernas möten högtidliga med rituell och religiös prägel. För att komma in på mötet skulle godtemplarna viska ett lösenord till mötets yttre vakt som då kunde kontrollera att de inte var obehöriga som ville in på mötet för att förstöra.
Källa: IOGT, Från brännvinsdraken till studiecirkeln, 1939
Väl inne skulle man gå fram till förste logetemplaren och hälsa med första gradens hälsning. Var man på ett kretsmöte och innehade kretsens grad skulle man hälsa med andra gradens hälsning. Tredje graden var distrikts grad, fjärde graden var storlogens grad och femte graden var internationella graden. Alla grader hade sitt lösenord och sin speciella hälsning. Hälsa på förre logetemplaren gjorde man enbart om man kom in efter att mötet startat. Före mötets start gick man fram till alla och handhälsade.
Logens tjänstemän ledde mötena. De valdes kvartalsvis, vilket möjliggjorde för flertalet medlemmar att väljas. Man eftersträvade också rotation på ämbetena, så att så många som möjligt skulle få lära sig mötesteknik.
Logens 14 tjänstemän ledde mötena.
Källa: Den internationella Godtemplarorden, Ritual för Grundloge, 1951
På bilden visas hur de olika tjänstemännen skulle vara utplacerade vid logens ceremonier. Till sin hjälp hade de en handbok med utförliga instruktioner kring vad som skulle ske och sägas vid de olika ceremonierna.
Balloteringslåda
Intagningsceremonin ansågs särskilt högtidlig. Kandidaterna valdes in genom omröstning med så kallade balloteringslådor. Detta var en tvådelad låda i vilken medlemmarna gav sin röst via färgade kulor, en för ja och en för nej. Då kandidaterna blivit invalda fördes de in i logerummet under en välkomstsång. Med högra handen på hjärtat avlades nykterhetslöftet och slutligen blev de upptagna i logegemenskapen alltmedan logemedlemmarna hand i hand omslöt dem i en ring. Vid logernas begynnelse förekom dessa intagningar vid nästan varje möte. Senare skedde de endast vid särskilda intagningsmöten.
Ordenskragar
Mötesdeltagarna bar olika regalier i form av ordensband eller kragar. Färgerna var olika för de olika graderna. Första graden var vit, andra blå och den tredje purpur. Tjänstemannaregalierna var röda med en gul bård eller frans.
Under de senare åren användes regalierna endast i begränsad utsträckning. Utövandet av ritualer och ceremonier tonades ner med åren för att helt upphöra då IOGT och NTO gick samman 1970.
FANOR & STANDAR
För nykterhetsrörelsen, liksom för övriga folkrörelser, blev fanor och standar en viktig symbol. De gav ett uttryck för en gemenskap och samhörighet och under fanan samlades föreningsmedlemmarna för att ta strid för eller mot något. Därför fick fanan och standaret sin givna plats i såväl samlingslokalen som i demonstrationståget och vid utflykter.
Fanorna och standaren inköptes efter ett demokratiskt beslut och ofta tillsattes särskilda fankommittéer. För att samla in pengar till fanfonden anordnades insamlingar, fester, basarer och lotterier. Under slutet av 1800-talet kostade en fana mellan 100-200 kr vilket var en stor kostnad för den nystartade logen.
I samband med köpet anordnades särskilda faninvigningsfester där fanan under stor pompa och ståt officiellt invigdes och överlämnades till föreningen för att på så sätt markera dess kollektiva ägande.
På festen inbjöds även allmänheten och man höll tal till fanan, sjöng och läste dikter. Festerna avslutades med ett nykterhetsföredrag och ofta togs också ett foto tillsammans med fanan. Utan ceremoni var fanan eller standaret oinvigt och fick då inte användas vid demonstrationer eller begravningar.
Under slutet av 1800-talet ansågs standaren vara gammalmodiga och opraktiska. De användes ofta hängande i logelokalerna på en vägg vilket innebar att motiven endast var synliga på framsidan. I början på 1900-talet kom fanorna allt mer att ersätta standaren då dessa ansågs vara mer behändig att använda utomhus. Den fladdrade fint i vinden och kunde visa motiv på olika sidor.
Fanorna var runt två meter långa och 1,70 meter breda. De var så tunga att det krävdes bandolär, en bärrem av läder, för att bära dem.
Vanliga tillbehör till fanorna var s k kordonger (tofsar) och toppemblem av trä, järn, mässing eller rostfritt stål. De var ofta utformade som spjut eller svarvade träknoppar. Fanorna var gjorda av bla siden, bomull eller satin. IOGT och Blåbandsrörelsens fanor är blå vilket symboliserar ”trohet”. SGU:s och Vita bandets är vita vilket står för ”renhet” medan Verdandis fanor är röda vilket å ena sidan symboliserar deras nära samarbete med socialistiska arbetarrörelsen men som också kan stå för kärlek.
Standar till höger av Axel W Bergqvist målat med Axwebertekniken 1915.
Fanorna tillverkades av konstnärer med ateljéer runtom i landet såsom t ex Ida Mellgren i Trollhättan, Viktor Lindblad i Örebro och Axel Bergqvist i Göteborg. I bland tillverkades fanorna av logerna själva. De var oftast målade men kunde också vara applicerade, broderade eller tryckta. En broderad fana var dyrare än en målad. Dock var hållbarheten bättre på broderade fanor då de målade motiven ofta tenderade att krackelera.
Priskurant från Axel W Bergqvist ateljé i Göteborg.
Axel W Bergqvist utvecklade en särskild teknik, den s k Axwebertekniken, som kom att bli väldigt populär då färgen som målades på tunt ylletyg sögs upp av tyget och därmed blev fanan så mjuk att den gick att rulla. Hemligheten kring tillverkningen förblev ytterst välbevarad och togs med i graven.
NYKTERHETSRÖRELSENS SYMBOLER
Fanorna och standaren präglades av konstnärliga motiv med symboler som kunde härledas till nykterhetsarbetet. En av de vanligaste symbolerna på nykterhetsfanorna var det kristna korset, ankaret och hjärtat, vilka tillsammans symboliserar Tro, Hopp och kärlek. Ett handslag betyder enighet i arbetet medan vågen står för rättvisa. En annan symbol är triangeln innehållande ett öga, där triangeln är den kristna symbolen för den heliga treenigheten och ögat är allseende.
Under början av 1900-talet var det vanligt med lokala motiv från den egna verksamheten och man hämtade gärna motiv från vapensköldar, stadsvapen eller symboler och bilder utifrån logens namn.
I bland avbildas en jordglob, ofta i kombination med texten ”Vårt fält”, en symbol för den internationella rörelsen.
Ofta hyllar man fosterlandet genom att avbilda t ex riksvapnet eller svenska flaggan. Den svenska flaggan tillsammans med den amerikanska markerar rörelsens ursprung.
NYKTERHETSRÖRELSEN I UDDEVALLA
I Uddevalla uppstod under 1880-talet en mängd nykterhetsloger som ett resultat av den framväxande folkrörelsen. Logen 73 Vikingen av IOGT grundades den 4 februari 1882 och blev således den första logen att etablera sig i Uddevalla. Den hade sitt ursprung i IOGT-rörelsens hickmanska gren. I mars samma år ledde inre splittringar till beslut att tudela logen vilket resulterade i bildandet av Logen 95 Odensvall. Denna lades dock ner ett antal år senare.
1882 bildades också Logen Fri Vilja vilken skulle leva kvar i fyra år. Vid dess nedläggning gick logens medlemmar över till Vikingen. Två år senare grundades Logen 210 Kampenhof vilken också tillhörde den hickmanska grenen. Logen ombildades 1888 till en fristående förening som kom att leva kvar tills 1932.
Under 1890-talet drabbades Logen 73 Vikingen av en del bakslag vilka kom att leda till en del inre stridigheter. En misslyckad affärstransaktion i samband med en försäljning av logens ordenshus samt en efterföljande skandal, då pengarna från försäljningen förskingrades, ledde således till att 14 medlemmar bröt sig ur och bildade Logen 3127 Alfhem. Några år senare bröt sig ytterligare 8 stycken medlemmar ur och bildade Logen 3589 Skansen. 1968 beslutades att Logen Alfhem skulle läggas ner och många av dess medlemmar gick därmed över till Logen Skansen.
Den Malinska grenen representerades genom logerna 178 Gustafsbergs hopp, 882 Anders Knape och 1176 Uddevallas Framtid, men ingen av dessa loger blev särskilt långlivade. Vissa av medlemmarna i den sistnämnda logen gick vid tidpunkten för de hickmanska och de malinska grenarnas förenande samman och bildade Logen 565 Frideborg som således kom att tillhöra NGTO.
Fem år senare grundades dessutom Grundlogen 866 Uddevalla. Grundare var densamma som tidigare bildat Frideborg och dess verksamhet kom att bli snarlik under åren. 1935 sammanslogs de båda logerna under namnet 565 Frideborg-Uddevalla av NTO.
Vid sidan av grundlogerna förekom ungdomsverksamhet i form av logerna Framtidshoppet vilken kom att ligga under logen Logen 73 Vikingen, och Alfhem Unga vilken således tillhörde Logen Alfhem och Juniorföreningen 109 Gnistan vilken kom att tillhöra Logen Frideborg. 1912 bildade dessutom ungdomar från de tre nämnda grundlogerna SGU-avdelningen 193 Unga krafter. På grund av brist på ledare lades ungdomslogerna ner under slutet av 1970-talet och kom då att ersättas med annan juniorverksamhet.
Utöver dessa loger fanns även Verdandilogerna Kämpen Framåt och 205 Uddevalla Verdandi, blåbandsföreningar och Vitabandsföreningar.
LOGEN 73 VIKINGEN
Lördagen den 4 februari 1882 samlade den tillresta kyrkoherden, och tillika chefen för den Hickmanska storlogen i Sverige, Carl Hurtig ett 20-tal personer i Lancasterskolan i Uddevalla. Tillsammans beslutade samlingen att bilda IOGT-logen Vikingen vilken då blev den första logen i Uddevalla och således den 73:e logen i Sverige.
Kyrkoherde Carl Hurtig
Då logen hade sitt ursprung i IOGT-rörelsens Hickmanska gren var den starkt religiöst präglad. Dock kom den under åren att bli allt mer religiöst neutral. Vid starten noterades 20 medlemmar men medlemsantalet steg hastigt under de kommande veckorna.
På bilden avbildas några av logens första tjänstemän från 1882.
Stående från vänster: Dahlkvist, lokputsare, Monten, smed, Norlander, konduktör och Pettersson, skomakare.
Sittande från vänster O L Qvist, telegrafvakt, C J Frisk maskinist, och Martin Olsson, skomakare.
Inträdesavgiften var till en början 1 krona och kvartalsavgiften 50 öre. Vid starten utgjordes logen av enbart män men medlemsantalet ökade hastigt under de kommande åren och snart ingick också kvinnor. Logen kom med tiden att bli såväl politiskt som religiöst neutral och representerades därmed av personer från alla samhällsklasser.
Under de första åren var omsättningen av medlemmar stor. Ett 30-tal personer ingick vid varje möte men nästan lika många uteslöts på grund av anklagelser om brott mot nykterhetslöftet och logens paragrafer. Då det fanns flera loger i staden så hoppade medlemmarna oavbrutet från den ena logen till den andra. Mötena präglades därför under de första åren av en ganska hätsk stämning då det ofta förekom bråk och stridigheter av olika slag.
Dessutom fick de ofta ta hand om personer som dömts av rätten för fylleri och som därför rekommenderats inträde i logen. Dessa personer orkade sällan hålla sig nyktra och efter flera återinträden uteslöts de ur logen.
Vid starten hölls mötena i den gamla Lancasterskolan. Därefter hyrde logen andra våningen av medlemmen Cj Frisks hus på Kungsgatan vilket senare kom att bli tändsticksfabrikens kontor. Därifrån flyttade logen till Mattsonska huset som då låg vid Västerlånggatan och därifrån till en lokal vid Strömhagen.
Logemedlemmar utanför ordenshuset på Kilbäcksgatan 1890-tal
I början på 1890-talet köpte fyra av logens medlemmar ett gammalt trähus på Kilbäcksgatan med tillhörande tomt för 6000 kr. Då tomten ansågs vara för liten utbyttes den av staden mot en större som låg mer avsides. Huset hade tidigare fungerat som destillationsverk och nu byggde logen ett ordenshus på tomten. Huset invigdes 1892 och byggdes sedan till under 1894. På nedre våningen fanns en större sal (med plats för 500 personer), ett förrum, två rum och kök med förstuga. På övre våningen fanns en fyra rums lägenhet med kök och i källaren fanns två rum och kök avsedda för vaktmästaren.
På grund av några dåliga affärer miste logen fastigheten och under de följande åren hölls mötena i Uddevalla teater men också i Folkets hus.
Frideborgshuset
Källa: Bohusläns Museum och Bohusläns Föreningsarkiv.
Då Logen Frideborg byggt sitt egna ordenshus 1901 hyrde man in sig i dessa lokaler men flyttade snart ut igen då man även behövde större lokaler till den växande ungdomslogen. Anskaffande av egen lokal diskuterades och man startade en ny byggnadsfond. Dock var intresset svalt då man hade tidigare erfarenhet av förlusten av ordenshuset i färskt minne. 1930 testamenterade en ordensmedlem en stor summa pengar avsedda att användas till ett nytt ordenshus.
Frideborgshuset interiör
Källa: Bohusläns Museum och Bohusläns Föreningsarkiv.
Tack vare dessa pengar väcktes åter intresset men ännu en gång drabbades logen av motgång då den anlitade advokaten förskingrade i stort sett hela donationen. 1946 flyttade verksamheten tillbaka till Frideborghuset.
2001 tvingades byggnadsföreningen att sälja fastigheten. Under några år hyrde man lokaler av den nya ägaren, Studio 32, men numera har föreningen sina möten i riddartemplet Knapes lokaler på Kålgårdbergsgatan i Uddevalla.
Kassaskrin tillhörande Logen 73 Vikingen.
Logen 73 Vikingen har för det mesta haft en god ekonomi. Dock har krigs- och kristider inneburit svårigheter. Så som hos övriga folkrörelser ordnades ekonomin genom ideellt arbete bland medlemmarna samt genom anordnande av studiecirklar och kurser. Mycket av inkomsterna har logens syring svarat för genom försäljning av handarbeten på auktioner och lotterier. Syringen som för övrigt tillverkat flera av logens regalier. En viss del av inkomsterna kom också från medlems- och inträdesavgifter och julbasarer.
Ungdomsverksamheten var ett viktigt inslag i folkbildningen. Genom kommunala anslag kunde logen propagera bland skolungdomen men också bjuda in till filmvisning, samkväm och idrottsevenemang.
Vikingen har anordnat föreläsningar och studiecirklar inom olika ämnen till exempel mötesteknik, parlamentarism, organisations- och samhällskunskap, historia, statskunskap samt allmänbildande kurser om det lokala samhället och världen i helhet. Under slutet av 1900-talet fokuserades mycket på miljöfrågor.
Många av logens medlemmar har haft politiska uppdrag och således kunnat arbeta för folknykterhet i både stadsfullmäktige och nämnder samt inom landstinget.
En stor del av verksamheten har präglats av sång, kultur- och miljöfrågor vilket följaktligen visat sig i t ex allsång, lyrikaftnar och studiecirklar varav de sistnämnda under åren hållits regelbundet.
Under åren har musiken varit ett viktigt inslag. En av medlemmarna var den berömda tenoren Arne Ohlsson som fostrades i logen och som sedan kom att arbeta vid Kungliga operan i Stockholm och som komponerade ett Maestoso till logens 50-årsjubileum 1932.
1891 startades Ungdomslogen Framtidshoppet som tillsammans med SGU-avdelningen kom att anordna aktiviteter för barn och ungdomar under de kommande 100 åren. Under mitten av 1900-talet var deltagandet i ungdomslogerna stort viket säkert till stor del berodde på den befolkningsökning som Uddevalla varvet bidrog till. Verksamheten hade bland annat bordtennisgrupper och orienteringsgrupper. Man anordnade aktiviteter, utflykter och festligheter där stadens officiella luciafirande var en av de största årliga händelserna.
Folkdansare i rådhuset i Uddevalla, 1899
Foto Digitalt museum
Folkdansen har hela tiden varit ett populärt inslag i logens verksamhet där kurser anordnades av logens medlemmar. Detta ledde i sin tur till bildandet av Uddevalla gammaldansförening.
En stor del av logens verksamhet har handlat om förebyggande arbete. Genom demonstrationer och tal spreds propaganda till samhällsmedborgarna och man vände sig särskilt till ungdomen.
Nykterhetsfolkets Dag 12/5 1947 på Skansberget i Uddevalla
Foto Digitalt museum.
Från och med 1925 firades Nykterhetsfolkets dag (numera Folknykterhetens dag) varje år på Kristi himmelsfärdsdag. Vikingen anordnade denna dag demonstrationer, tal och stora möten på Skansberget i Uddevalla. I samband med detta bars också små vita tygrosor, den s k Vita rosen.
Under 1970-talet, då IOGT och NTO slogs samman, inleddes ett samarbete mellan logerna Vikingen, Skansen och Frideborg. De hade ofta gemensamma möten och delade möteslokal men fortfarande fristående organisationer. I samband med organisationernas sammanslagning avskaffades också ordenssystemet och ritualarbetet och begreppet loge kom att ersättas med lokalförening.
1990 gick följaktligen lokalföreningarna Skansen och Vikingen samman. 1999 beslutades att slå samman Vikingen och Frideborg. Den nya lokalföreningen fortsatte under namnet 73 Vikingen då namnet Frideborg fanns kvar i logehuset.
Logen 73 Vikingen är Uddevallas äldsta nykterhetsförening, inte enbart för att det var den första att etablera sig i staden, utan också för att det den enda återstående med verksamhet.
Avslutningsvis kan nämnas en liten lustig episod ur föreningens historia vilken berör en av Uddevallas mest kända personligheter, tidningsredaktören och tillika grundaren av Bohusläningen, Ture Malmgren.
Ture Malmgren
Foto från Digitalt museum
Redaktör Malmgren var en stor nykterhetskämpe och begärde så inträde i Logen Vikingen. Logen fann säkerligen en klar fördel i att ha en sådan framstående herre som medlem varpå det snart föreslogs att han skulle väljas till högste ordenschef. Dock skvallrar protokollen om att hans medlemskap ska ha blivit ytterst kort då han plötsligt gick ur logen samma år som han gått med.
Hur kom sig då detta? Jo, anledningen var helt enkelt att Malmgren, som var känd för sitt goda vintycke, lyckats bryta nykterhetslöftet redan innan han blivit vald till ordenschef.
Längre ner i protokollet finns sedan en kompletterande notering där Malmgren lovar logen att de hädanefter ska får annonsera gratis i tidningen Bohusläningen.
Vill ni veta mer om den bohuslänska nykterhetsrörelsen kontakta Bohusläns föreningsarkiv!
0522-65 65 03
info@bohusarkiv.se
www.bohusarkiv.se
KÄLLFÖRTECKNING
Tryckta källor
Göteborgs Distriktsloge- Ett tioårsminne och ett tjugoårsjubileum, Göteborg 1899
IOGT – Från brännvinsdraken till studiecirkeln, Stockholm 1939
Den röda tråden – Verdandi från DÅ till NU, Borås 1999
Föreningar i Uddevalla – En historik av Gustaf E. Karlsson, Uddevalla 1977
En Frihetskamp genom seklerna – Den svenska nykterhetsrörelsens historia, Stockholm 1953
Svenska folkrörelser 1, Stockholm 1936
Bohusläningen Augusti 1922
Otryckta källor
Logen 73 Vikingen av IOGT
Grundlogen 866 Uddevalla
Grundlogen 565 Frideborg
Logen 236 Fri handling Grebbestad
Logen 1353 Fast Vänskap Lysekil
Logen 60 Strömstad Väl av IOGT
Weijerns Blåbandsförening
Ungdomslogen 290 Framtidshoppet IOGT
Ungdomslogen 456 Munkedals framtid
Ungdomslogen 455 av IOGT De ungas framtid
SGU avdelning 193, Unga krafter Uddevalla
Digitala källor
www.iogt.se
www.nyttaonoje.iogt.se
www.blabandet.se
www.vitabandet.nu
www.wikipedia.se
www.runeberg.org
www.digitaltmuseum.se
www.wikipedia.se
www.uddevallare.blogspot.se
www.vandraihembygd.blogspot.se
